Norrbyskär
Norrbyskär är ett av Västerbottens viktigaste
besöksmål. Strax före sekelskiftet byggdes det
upp ett helt nytt samhälle på en handfull ensliga öar
utanför Norrbyn. Här anlades det som kom att bli dåtidens
Europas största sågverk. Norrbyskär var ett samhälle
som byggdes med helt nya mått där arbetarnas och tjänstemännens
välbefinnande stod högt i kurs. Samhället hade
den bästa service och det sågs som en ynnest att få
komma som arbetare till Norrbyskär. Bostadshusen byggdes
som flerfamiljsbostäder utmed de raka gatorna på Långgrundet
och Stuguskär.
I mars 1895 sågades den första stocken på
Norrbyskär och på 1920-talet när Norrbyskär
blomstrade var det som mest 1 400 bofasta på ön
och den sjöd av liv och arbete. Goda år växlade
dock med dåliga och osäkerheten var stor för anläggningen.
Nedskärningar och rationaliseringar drabbade sågen
och 1952 var nedläggningen ett faktum, såverksepoken
var slut. Norrbyskär som för några decennier sedan
var ett industrisamhälle, är idag en idyllisk sommarö
med tiotusentals besökare varje år.
Själva sågen låg på Långgrundets
norra udde medan den viktigaste utskeppningshamnen och brädgården
låg utmed Långgrundets långa västersida.
De andra öarna användes för andra ändamål.
På Stuguskär låg disponentbostaden med den fina
parken och kägelbanan. På Tannskär låg hyvleriet,
en stor brädgård och en plats där man kolade ved.
På norra delen av Kalmarn bröt man sten för att
bygga husgrunderna och på södra delen av ön tog
man hand om spånet som kom med en linbana från sågen.
Stengrundet och Blågrundet var lösarbetarnas egen ö.
Här bodde de som bara var säsongsanställda och
därför inte flyttade hit med sina familjer. Sågen
drevs fram till 1950-talet då all verksamhet avstannade.
Umeå kommun köpte öarna av MoDo 1977.
Idag är det stora såghuset borta liksom många
andra spår av industriepoken. Dessutom har landhöjningen
gjort att de öar som en gång utgjorde Norrbyskär
numera är mer eller mindre sammanvuxna. De tydligaste tecknen
på öarnas historia är de raka gatorna med de vackra
bostadshusen på Stuguskär och Långgrundet. Disponentbostaden
är idag Norrbyskärs Värdshus. Norrbyskär har
blivit en sommarö med många aktiviteter som lockar
besökare från när och fjärran.
Förutom den mycket intressanta kulturhistorien finns
flera fina naturmiljöer på Norrbyskär. Under industriepoken
utnyttjades i stort sett all mark på öarna. Därför
finns inte mycket av den ursprungliga vegetationen kvar men det
är fascinerande att se hur snabbt naturen tar tillbaka vad
den förlorade.
På Tannskär där det stora hyvleriet stod
växer idag en tät, frodig alskog där man mitt inne
i det gröna lövverket kan hitta resterna av golvklinker
från hyvleriet. Följ gärna den enkla vandringsstigen
runt Tannskär. Stigen utgår från kyrkan i slutet
av Långgrundsgatan. Missa inte den fina lundartade dungen
av rönnar på en av uddarna åt söder.
På Kalmarns norra spets finns klipporna där
man förr bröt sten. Klipporna närmast vattnet är
opåverkade och är idag fina badklippor. På Stengrundet-Blågrundet
i östra delen av ögruppen finns idag KFUM´s (NMKY
på finska) verksamhet med lägerskolor, kanot- och jollesegling,
äventyrsbanor och klättervägg. Längst i norr
på de öarna finns en liten sandstrand vid den s.k.
kolarkojan. Söder om KFUM´s anläggning finns fina
hedmarker och en stig ned mot den sydligaste udden Per-Ivarsgrundet.
Stora delar av lövskogarna på Norrbyskär
har redan blivit så gamla att de börjar bli biologiskt
värdefulla. I Umeå kommuns inventering av värdefulla
kustlövskogar hittades hela 40 ha kustlövskogar av högsta
naturvärdesklass på Norrbyskär. En annan intressant
aspekt på Norrbyskär är öarnas geologiska
bakgrund. Ta en titt på kartan så ser du deras tydliga
orientering i nord-sydlig riktning, precis den rörelseriktning
som inlandsisen hade när den skapade dessa långsträckta
moränryggar, s.k. drumliner. Samma fenomen hittar vi ibland
Skeppsviksskärgårdens öar. På Norrbyskär
är dessutom flera av öarnas moräner avlagda bakom
en klippa längst i norr. Så är fallet med både
Tannskär, Kalmarn och Stuguskär.
| 
