|
|
|
|
|
|
|
� | |
F�glarKvarken har ett mycket rikt f�gelliv, b�de av h�ckande f�glar och av f�glar som passerar och rastar h�r under sin flyttning p� v�r eller h�st. Det finns givetvis naturliga orsaker till att f�gellivet �r s� rikt och inte minst har Kvarken ett geografiskt l�ge och en natur som ger mycket bra f�ruts�ttningar f�r detta. H�r finns j�mf�relsevis stora arealer med grunda havsbottnar, vikar, grynnor och �ar. Omr�det har en splittrad topografi och erbjuder d�rf�r f�glarna m�nga m�jliga h�ckningsplatser och ett rikt f�dounderlag. H�ckande f�glarF�r kustf�glarna �r f�gelpopulationerna gemensamma f�r Sverige och Finland. F�glarna upplever ingen nationsgr�ns utan r�r sig �ver sk�rg�rdarna och havsvidderna helt fritt. Flera av kustf�gelarterna h�ckar i riktigt stora antal i Kvarken.
Sm�lommen (Gavia stellata) �r en av v�stra Kvarkens karakt�rsarter. Under senv�ren och sommaren n�r sm�lommen g�r till h�ckning kan du h�ra dess kackel utmed de delar av kusten d�r sm�tj�rnarnas och myrmarkernas granskogar m�ter havet. Sm�lommen �r en mycket vacker f�gel och �r oerh�rt skygg vid sin h�ckningsplats.
De flacka kustgranskogarna i v�stra Kvarken �r sm�lommens hemmamilj�. H�r h�ckar de i sm� tj�rnar, ibland i sm� vattensamlingar ute p� myrarna. Vid en unders�kning inom Ume� kommun visade det sig att sm�lommen aldrig h�ckade l�ngre �n 12 km fr�n havet vilket har sin f�rklaring i att f�glarna fiskar uteslutande i havet. M�nga l�mpliga h�ckningstj�rnar och en god fisktillg�ng i havet �r en kombination som bidrar till att en av Sveriges t�taste sm�lomstammar finns just h�r. 1992 h�ckade 21 par sm�lommar p� Holm�arna.
Berganden (Aythya marila) �r en liten dykand som h�ckar i Kvarkens yttersta sk�rg�rdar. Av Kvarkens ca 850 par berg�nder finns de flesta p� den finska sidan och h�r h�ckar de framf�r allt kring Molpegrunden och R�nnsk�r. �stra Kvarkens berg�nder utg�r faktiskt ca 70 % av alla Finlands berg�nder. P� den svenska sidan finns berg�nderna framf�r allt i Sn�ansk�rg�rden. Havs�rnen (Haliaetus albicilla) �r en av Kvarkens riktiga karakt�rsarter. Om du �r uppm�rksam n�r du r�r dig ute i Kvarken �r det inte alls om�jligt att f� se denna gigant bland f�glar med sina breda, l�nga vingar patrullera luftrummet utmed kusterna. Havs�rnen finns dessutom kvar i Kvarkenomr�det hela �ret.
N�r havs�rnen var n�stan utrotad i Sverige p.g.a. milj�gifter och tidigare f�rf�ljelse i b�rjan av 1970-talet fanns det fortfarande kvar n�gra par i Vasa sk�rg�rd. I mitten p� 1980-talet b�rjade stammen sakta komma tillbaka och n�r �rnen �ter b�rjade h�cka p� den svenska sidan av Kvarken var det bl.a. finska f�glar som etablerade sig h�r. Fortfarande finns de flesta av Kvarkens ca 35 h�ckande havs�rnspar p� den �stra sidan. De finska Kvarken�rnarna utg�r en betydande del av hela Finlands havs�rnsstam.
Tobisgrisslan (Cepphus grylle) �r en av de individrikaste kustf�glarna i Kvarken. Denna lilla grissla �r l�tt f�rbisedd av den okunnige men kan ses i stort sett �verallt �ver havsytorna d�r den flyger f�rbi med sin l�ga, svirrande flykt �ver v�gtopparna och med de vita vingfl�ckarna s� tydliga mot den i �vrigt svarta kroppen. Tobisgrisslan h�ckar med ca 6500 par i Kvarken och p� den svenska sidan �r stammen en stor del av hela den svenska populationen. F�geln h�ckar i regel i kolonier och en av de st�rsta finns p� Malgrundet �ster om Holm�gadd med mer �n 1000 par. Vals�rarna �r ocks� mycket rikt p� Tobisgrissla. Flyttande f�glar
Kvarkens geografi bidrar till ett s�rskilt bra flyttf�gelstr�ck genom Kvarken. Eftersom Kvarken �r Bottniska vikens midja pressas det nordsydliga f�gelstr�cket samman just h�r. Dessutom �r det bara 23 km mellan Vals�rarna och Holm�gadd och eftersom det ocks� finns en naturlig flyttled i sydost-nordv�st sker en stor del av det str�cket �ver just Kvarken. Det �r helt enkelt s� v�l f�rsp�nt med flyttf�gelr�relser att tv� stora flyttleder korsar varandra just i Kvarken.
Flyttf�gelstr�mmarna �ver och genom Kvarken kan ofta vara sv�ra att uppm�rksamma f�r en icke-specialist. Dels flyttar m�nga av f�glarna l�ngt ute �ver havet, inte s�llan i v�der med h�rda vindar och dessutom i regel under tidiga morgnar eller till och med nattetid. Inte desto mindre �r de havsflyttande f�glarnas r�relser oerh�rt fascinerande. T�nk att sj�orrarna som ska h�cka l�ngt, l�ngt norrut p� den sibiriska tundran kommer flygande f�rbi just v�ra vatten eller att lommarna g�rna v�ljer den h�r v�gen till h�ckningsplatserna men ofta verkar f�redra en v�g �ver den ryska kontinenten f�r att n� �vervintringsomr�dena i Svarta havet! F�glarna �r verkliga metropoliter. H�r finns inga nationsgr�nser utan det �r norra halvklotets land- och vattenmassor som �r spelplanen.
Fj�llvr�ken (Buteo lagopus) �r en av de arter som f�rst blev uppm�rksammad som en sydostflyttare �ver Kvarken. Arten �vervintrar huvudsakligen i syd�stra Europa och p� sin v�g till de skandinaviska fj�lltrakterna tar en stor del av populationen v�gen �ver Kvarken. Str�cket p�g�r under hela april och b�rjan av maj med en topp som brukar intr�ffa strax efter den 20 april. Fj�llvr�karna r�r sig inte i flock utan kommer ut �ver Kvarken en och en. De flyger i de flesta typer av v�der men nyttjar g�rna varma och klara dagar med bra uppvindar �ver de finska �arnas hedmarker f�r att de ska f� h�jd och fart ut �ver havet. Ungef�r 2000 fj�llvr�kar brukas r�knas in varje v�r men variationerna kan vara stora. De st�rsta dagsummorna �r imponerande. Den 24 april 1984 noterades hela 1200 fj�llvr�kar l�mna Vals�rarna p� en och samma dag och den 20 april 1975 r�knades 1181 f�glar str�cka in �ver Grossgrunden, Holm�arna. N�gra bra och bekv�ma platser f�r fj�llvr�kssk�dning i slutet av april p� svenska sidan �r L�v�udden utanf�r Holmsund och Vitsk�rsudden utanf�r Obbola. P� finska sidan �r den absolut b�sta platsen f�r fj�llvr�kssk�dning �gruppen Vals�rarna.
Tranan (Grus grus) �r en av de arter som �ven du som inte �r s� van vid f�glar l�tt kan uppt�cka. Tranan �r ocks� en sp�nnande art eftersom det har blivit uppenbart att tranan har tv� olika flyttv�gar. En del av den nordsvenska populationen flyttar s�derut och f�ljer de sydsvenska tranorna mot Spanien medan en annan del av de nordsvenska tranorna flyttar till vinterkvarter nere i Sydosteuropa och vid Svarta havet. Det �r just dessa tranor som med flera tusen varje �r korsar Kvarken. Lommarna (Gavia sp.) �r en av de mest intressanta grupperna vad g�ller str�ck genom Kvarken. De �r inte l�tta att se n�r de ofta i bistert, bl�sigt v�der drar f�rbi i sm� flockar l�gt �ver v�gtopparna l�ngt ute till havs. Men det �r fascinerande att inse att dessa snabbflygare innan dagen �r slut kanske ska rasta �nda uppe i Vita havet f�r att sm�ningom forts�tta ut till h�ckningssj�arna p� den ryska tundran. De h�gsta summorna av v�rstr�ckande lommar �r oerh�rt imponerande. N�stan 30 000 lommar r�knades in fr�n Vals�rarna under en enda v�r, men mer normala antal under v�ren �r 3000 i v�stra Kvarken och 9000 i �stra Kvarken. Labbarna (Stercorarius sp.) �r en annan intressant grupp av str�ckare. Det �r b�de den vanliga labben och n�gra f� bredstj�rtade labbar som varje v�r passerar h�r p� sin v�g mot den sibiriska tundran. En del av labbarna tar v�gen via Finska viken men m�nga flyger genom Kvarken. Oftast �r str�cket b�st p� den svenska sidan. Totalt uppskattas ca 100 bredstj�rtade och ca 450 vanliga labbar passera Kvarken under en v�r.
Sj�orren (Melanitta nigra) �r trots allt den art som dominerar str�cket i antal f�glar. Den �r p� v�ren p� v�g mot den sibiriska tundran d�r den ska h�cka i sm� sj�ar och under maj kan vissa �r mycket stora antal passera Kvarken. �ven om antalen verkar ha minskat de senaste �ren s� �r det fortfarande n�gra tiotusental som varje �r flyttar f�rbi. En fantastisk toppdag i modern tid �r den 17 maj 1993 d� �ver 57 000 sj�orrar och sv�rtor passerade i blandflockar f�rbi Vals�rarna under en enda dag. L�nkar http://picea.slu.se/fagel/,
med f�rska summeringar av flyttf�gelstr�cket genom Kvarken. |
